"Så mycket bättre"

Denna dag har mestadels spenderats i sängen bland alla mina kuddar... Skönt att få sova bort smärtan för en stund... Återstår att se om jag kan somna inatt...

Akupunkturen gjorde grymt ont igår, men tycker inte att det har samma effekt längre, så får se om jag ska fortsätta med det, ska ta ett litet uppehåll nu iaf...

Fick tips av svärmor idag att köpa en slags mamma-gravid-bälte-korsett som ett stöd för mage/rygg, får jag kolla upp, tackar för tipset... :)

Måste bara berätta om en kvinna som vi såg i en förlossningsvideo... Hon pratade om förlossningen som om hon planerade inför sitt bröllop typ...
- Jag vill inte ha någon smärtlindring, jag vill känna vad som händer i min kropp, det är som ett kalas och detta hela slutar med fyrverkerier... Jag kunde inte hålla mig för skratt, kvinnan var jhu helt besatt oxå just hennes kommentar om fyrverkerier... - Halleluljha moment... Självklart är det ett halleluljha moment när bebisen kommer till världen, men inte f-n vill jag uppleva och känna all smärta för det...
Sen blir jag lite störd på bm som förskönar allt om förlossning, amning och allt vad det innebär... Det är väl bättre att ta upp fall där allt inte gått bra och hur man hanterar det, än att vagga in en i en falsk trygghet att det händer enbart i enstaka fall... - Om man håller bebisen rätt när man ammar, blir det inga problem... - visst har man smärta under förlossningen, men sköterskorna har koll på en hela tiden och mannen finns där hela tiden och masserar kvinnan, ger henne stöd, mat, dricka osv... Men om jag har så där djävulskt ont så tror jag inte jag vill att min K ska sitta där och fjätta på mig och pilla på mig, utan då vill jag bara att smärtan ska gå över och att lillen ska komma ut... Jaa vi får väl se hur det kommer att utspela sig när det väl är dags...

Nu sitter jag och lillen och diggar till - Så mycket bättre... Grym blandning av folk och trots olikheterna så passar de ändå ihop på ett skönt sätt... :) Idag hyllar de Di levas låtar... Han är känd som en skum rymd-människa, men här får man se en annan sida av honom... Tycker att Petter är kungen som analyserar låtarna och gör en update av dem... Så gulligt när de hälsade på en pensionärsträff och ena tanten tyckte att Petter var häftig - det kan man väl få tycka i min ålder...?! :)

Fler kommentarer som fastnade under programmets gång:
- vi är alla löv på samma träd, vilket löv är du?!
- ibland vill man bara sätta på sig ett par jeans och åka till kiosken och köpa glass
- om man är knäpp, får man säga vad man vill, utan att bli påhoppad
- vi är inte gamla, vi har bara levt j-vligt länge
- Skål för jorden :)

/

2 månader kvar...

Idag är det exakt 2 månader kvar tills vårt kärleksbarn är beräknat att titta ut i denna stora vida värld... :) - Bara 2 månader kvar... - Tiden går fort... - Nu är det inte långt kvar... Mmm detta har jag fått höra, men allt är jhu relativt... 2 månader är inte lång tid med tanke på att det redan gått 7 månader... Men när man har ont och det bara kommer att bli värre, så är 2 månader j-vligt lååång tid... Vår bebis är efterlängtad och jag hoppas att jag kan uthärda 2 månader till... Men man lär sig att man tydligen kan klara allt och lite till...

Men det är samtidigt tufft att försöka tänka positivt, att se framåt, att försöka hålla humöret uppe och inte låta smärtan ta över... Men igår så brast det för mig och jag blev såå ledsen... Snyft snyft stackars lilla mig, varför måste jag behöva lida, jag vill kunna njuta av graviditeten och vara glada Nutta, inte känna smärta och bli mera begränsad av smärtan... Efter krodiltårarna och min älsklings trygga famn kändes det bättre... Man orkar inte alltid vara stark, utan ibland måste man få vara liten och svag, för att återfå ny styrkevilja... Såå att gråta är inte svagt, utan nyttigt för själen... För sen känns det bättre igen, även om det fortfarande är tufft, för tårarna tar inte bort det faktum som återstår, men det renar ens själ för en stund...

Värmekudden är skön för mamma Nutta, men hoppas inte att bebisen kokar där inne... ;) tihi...

Idag på föräldragruppen så gick vi igenom icke-medicinska hjälpmedel inför/under förlossningen... Det komiska var att jag vid detta laget redan använder nästan allt som stod med på listan... Så jag kunde dela med mig till de andra hur de olika grejjorna fungerar... Man kan säga att min förberedelse period har startat i för tid... - Bra att vara förberedd och de andra i gruppen hade någon nytta av mig... Mmm återigen har jag visst ett syfte med att vara kryck-tjejen i gänget...

Vi träffade på våra blivande grannar och fick se deras lilla söööta 1 månads bebis... :) Blir skoj att få nya grannar som fått ett litet liv, så kan våra små liv leka tillsammans sen längre fram... :)

Hmm skulle någon kunna uppfinna ett paraply för personer som går med kryckor... - Hur f-n ska man kunna hålla i ett paraply när man har händerna placerade på 2 silver-stavar som håller en uppe... Det finns ju såna kepsar med öl-sugrör, oxå sån som Karlsson på taket hade med en propeller på... Då kan man väl designa en med ett paraply på...?! ;) haha...

Helgen med svärmor blev lugn, men gemytlig... Karim lagade tunisisk mat som Solvan gillade mycket, jag gillade inte allt, men åt det mesta och min K luktade som ett helt arabkök när han la sig till sängs brevid mig... haha... Skoj att svärmor oxå varit här och sett rätt hus och vårt liv... :) Mmm en rolig historia det där om rätt hus, de körde till fel hus nr 8, men det passade sig inte för svärmor för sånt rukel kunde inte hennes son bo i och gissa om hon blev glad när de hittade till 8 C, alltså rätt hus och här kunde hon tänka sig att stiga av... :) haha...

Tack för babygrejjorna S * 2 och Kian... :)

Nää snart dax att inta sängläge, tar sin lilla tid att komma på plats och sen komma till ro... Imorgon är det självplågeri som står på schemat... aj aj aj... Sen är det helg, men varje dag är densamma nu för min del, så ingen superlängtan efter att ta helg som när man jobbar... Men helg blir det iaf... :)

"Nihil impossibile est - Inget är omöjligt"

/

Vinterstjärna... :)

Nu har föräldragruppen börjat och jag är såå glad och tacksam att min K blockat dessa dagar från jobb så att han kan följa med... :) Å gissa vem som snackade mest, förutom bm då... - Jo Karim såklart ;) hahah... Å alla de andra mammorna mådde bra och hade inga problem, bara jag som hade problem nog åt alla där... Ja ja nån ska väl ha den rollen med... Nästa gång får jag ta med en kudde att sitta på, stolarna var inte sköna för min onda kropp att sitta på... Nästa gång blir det mera info om allt inför förlossning och efteråt, amning m.m... Ska bli intressant... Man kan inte ha koll på allt, även om man kan hitta all info via nätet nu, så är varje barn unikt och alla mammor/pappor reagerar och hanterar den nya situationen de hamnat i på olika sätt utifrån vad som är bäst för dem... Så finns ingen regelbok man kan följa till punkt och pricka, men bra ändå att ha lite hum om allt som händer/kommer att hända... Mmm det kommer bli en omställning att inte längre leva i 2-samheten som man är bortskämd med nu, men en omställning värt allt med ett litet liv i vårt hem/liv... :)

Efter de stora tunga möblerna hamnat på rätt plats i gästrummet/mitt rosa rum så kunde jag börja inreda där och det blev sååå mysigt, skoj för mig att kunna hjälpa till med det lilla jag kan, som att sätta den sista prägeln som gör rummet till beboligt och man blir glad när man tittar in ist. för att sucka... :) + att vi börjat få lite ordning i vårt sovrum med... :) Nu är det bara barnrummet kvar... :)

I veckan kom de från jobbet och hälsade på en stund över lite fika, var roligt att se dem... :)

Idag skinner solen, men igår fick vi uppleva alla väderlekar på en och samma dag, snö, hagel, regn och solsken... Skumt... Men det var jättemysigt att se de 1:a stora vita fluffiga snöstjärnorna falla ner från himlen och landa mjukt på den svarta asfalten, tillsammans med min K och vi båda la handen på magen där vår lilla vinter-stjärna ligger i tryggt förvar... :)

Nää nu ska jag göra mig redo för snart kommer svärmor att plinga på våran dörr... - Bäst att vara en god svärdotter och ha kaffet färdigt... ;) tihi...

"Quidquid discis, tibi discis - Vad än du lär dig, lär dig det för din egen skull"

/

Positivt eller...?!

Lilla livet i magen följer kurvan, hjärtljudet lät dunk dunk i rätt takt, mina värden var bra och vågen var snäll mot mig :) När vi pratade om foglossningen ville bm (barnmorskan) dela med sig av berättelser som skulle få mig att tänka positivt... Ena historien avslutades med att mamman blev helt bra igen efter 1 år och den andra historien var slutklämmen att mamman efter ett 1/2 år dansade i höga klackar... - Så allt kommer bli bra igen...!!! Mmm det blir bra igen, det var jhu positivt att höra, men ett helt år var dock inte så uppmuntrande att höra... :(

Men om jag kan dansa i höga klackar efter ett 1/2 då blir jag lycklig och Karim med, för det kunde jag inte ens göra innan jag blev gravid... ;) hahah...

Hmm återstår att se om det blir något bröllop till sommaren... Att bli bra igen för min del är prio 1... Jag och K, vi har varandra och våran kärlek kommer inte att försvinna, snarare växa av ett nytt äventyr i vårt liv som en egen liten familj... - Såå vad gör 1 år till då...?! Men ett dop kommer det att bli nästa år iaf...! :)

I helgen var Karim och morfar jätteduktiga, de satte ihop bäddsoffan, spikade och hamrade ihop en malm-byrå + lite annat smått och gott... :) Skönt för K att få hjälp då jag inte kan bidra och roligt för familjen att kunna hjälpa till... :) Jag och mormor fick vila lite, medan männen arbetade... ;) tihi... Roligt att de kom på besök och fick se vårt hus och vårt liv här... :) *love u*

Näää nu ska nog jag och lillen lägga oss, eller jag ska försöka somna och lillen ska väl sparkas där inne... :) tihi...

"Per aspera ad astra - Genom svårigheter mot stjärnorna"

Natti natt...

/

Hips don´t lie...

Hmm känner mig lyckligt lottad att man i alla åren kämpat sig fram på egen hand och aldrig behövt någon hjälp från försäkringskassan... Menar inte att det är något fel om man behöver deras hjälp, för jag vet att deras hjälp underlättar för många som inte har något annat val än att få hjälp av dem för att överleva vardagen och det är inget skamligt med det, men sen finns det jhu dem som utnyttjar systemet och förstör för dem som verkligen behöver hjälpen... Nu är det min tur att vara i behov av deras hjälp... Alla dessa j-vla blanketter hit och dit och samtal och allt som måste vara korrekt och rätt... Visst jag har själv valt att bli gravid, men jag har f-n inte själv valt att få foglossning, näää för det är en åkomma av graviditeten... Men å andra sidan är det ingen sjukdom, utan ett tillstånd... Så frågan är jhu då om man kan få sjukpenning för något som inte anses som en sjukdom, men som ändå gör att jag inte kan arbeta som om jag vore frisk... Hmmm...

Häromdagen ringde jag dit för att jag hade lite frågetecken som jag behövde ha svar på och kvinnan på andra sidan luren var sååå snäll och hjälpsam och det var skönt att höra att rätt person satt på rätt stol, men får se vem som svarar nästa gång... Önskar att hon kunde svara varje gång jag ringer...!!!

Mmm tror mitt ärrende kommer bli lagom färdigt tills lillen kommit ut... hahah...

Allt tar sin lilla tid nu när allt går i snigelfart, har försökt att fixa lite i min garderob, ta fram kläder som passar och gömma dem som inte längre går på denna växande kropp... Mitt lilla projekt skulle i vanliga fall kanske ta 2 dagar och nu tar det 2 veckor... Gömma ett plagg, vila, hänga fram ett passande plagg, vila, gömma ett plagg, vila, hänga fram ett passande plagg, vila osv...

Känns f-n inte som om man kommer komma i de dära gömda kläderna igen, men jag hoppas verkligen inte att de blir gömda för alltid, utan att de inom en snar framtid får se ljuset igen på min något slappa men mindre format till kropp... Yeah yeah... Jag tycker nog ändå att det ska synas att man fött barn till världen, men man behöver jhu inte leva kvar i mamma-kläderna för det... Alltså missförstå mig rätt, om man går upp typ över 20-30 kg så är jhu inte det optimala för ens kropp och själ, men om man fortfarande typ kan ha samma kläder när man är gravid som i normala fall, jaa då kan man jhu leva kvar i mammakläderna... U know what I`m saying... ;)

Kollar på MTV Rewind och såg nyss Shakiras första kända hit-video - when ever, where ever... Å häromdagen såg jag hennes nyaste video... Varför kan man inte genom kändisskapets framväxt behålla sin image man hade från början... Första videon har man breda hips och små bobbies, i nuvarande video getingmidja, ribbes, no hipes men ändock bobbies kvar... But her hips don´t lie or do they Shakira...?!

Hmm jag hade visst mycket att tycka och tänka om idag... hahah... Så nu måste jag nog vila en stund...

Imorn ska vi till barnmorskan, mäta magen och se om bebben följer kurvan, oxå vägas såklart - me just love that - speciellt nu när man inte kan vara aktiv alls... Men men läget är som det är, inget jag kan göra något åt nu... Sen ska jag till sjukgymnasten för självplågeri - akupunktur... Aj aj aj...

Sen kommer min mormor och morfar på besök i helgen, ska bli skoj... :)

Näää nu pallar jag inte mera... Until next time...


"Scientia potentia nostra - Kunskap är vår styrka"

/